Vår egen kropp är en fenomenalt organiserad struktur av självständiga beståndsdelar. Dessa delar, enheter i organisationen, kommunicerar och samspelar med varandra. Avsikten för en organisation är att överleva och expandera. När en organisation börjar må uselt beror det framför allt på en dålig kommunikation mellan beståndsdelarna. Detta är historien om hur jag förändrade min egen organisation – mig själv.
Jag startade en spännande resa som i det mesta kom att bekräfta mina teorier om att valet av en ny livsroll är avgörande för framtiden. Att välja en ny roll och handla därefter, är vad vi ofta gör omedvetet och ser det som en tillfällighet, en slump, en tur eller otur. Jag valde medvetet en ny roll i mitt liv: ÄNTLIGEN UNG!
Den nya rollen blev ett nytt paradigm i mitt liv. Att skilja på ”jaget” och ”rollen” gav mig både styrka i förändringen, uthållighet i processen (träningen) och övertygelsen att jag var på rätt väg. Metoden baserades på Stanislavskij’s:
”Gör det svåra till vana – en vana blir det lätta – det lätta blir det vackra.”
Idag, frisk och nykter, använder jag mig av den metoden på de seminarier och workshops jag håller för olika företag och organisationer som vill och måste förnyas för att överleva.
Samhället har sina spelregler som handlar om mänskliga värden, det strävar efter jämlik fördelning, harmoni och utveckling. Vi kan inte förvänta oss att marknaden ska formulera de etiska värdena åt oss. Marknaden har sina egna spelregler som går ut på att vinna marknadsandelar, och framtiden sträcker sig ofta bara fram till nästa kvartalsrapport.
Varför leker barn? När jag ställer den frågan till de vuxna deltagarna på mina ledarskapsutbildningar, får jag oftast till svar: – De vill ha roligt! När jag frågar barn som leker säger de: – För det är kul! Roligt! Och visst har båda rätt. Att leka kan vara roligt, spännande, kul, lärorikt. Frågan bör kanske ställas: VAD är det i leken, som gör att det blir ”roligt”?
